Om de 99 första inläggen

...och speciellt om fem av dem.

Den tionde maj förra året fick undertecknad idén att starta en blogg, till lika delar motiverad av skrivklåda och nikotinabstinens. Sedan dess har det runnit en hel del skit under broarna, skulle man kunna säga. Att det här är det hundrade inlägget innebär att jag har snittat på ungefär en postning var tredje dag, vilket ju inte är alldeles illa pinkat, om ni ursäktar.

Nu har jag tittat tillbaka lite och insett att det mesta är riktigt eländig smörja faktiskt. I stället för att deppa ihop över det tänkte jag försöka se lite "silver-lining" i molntäcket och länka tillbaka till några åtminstone inte helt oläsbara alster bland de som kommit till senaste året. Helt gripna ur luften, men va sjutton:

"Om skjortor" var det kul att skriva. Nu har jag fått en ful fläck på Skjortan tyvärr. Får se, nu när våren kommit till Södermalm är de kanske läge för lite kemisk krigföring på den fronten.

"Om den uppenbarade sanningen" handlade en postning. Eller rättare sagt: den handlade om folk som blandar ihop empiriskt understödda fakta med idéer gripna ur luften. Jag tycker i all ödmjukhet att jag fick till det lite grann där.

Det inlägg som fått flest sökträffar bär titeln "Om nakna poliser". Ni anar inte hur många som hamrar in dessa två magiska ord på Google i nattens mörker, i hoppfull förväntan om sexuell hugsvalelse, för att i stället finna min lilla krönika om några konstaplar som söp till lite för hårt. Nåja, hoppas de gillade bilden i alla fall.

Sen hittade jag en liten text som jag nästan glömt: "Om undantaget". I den gav jag förslag på några konstitutionsvidriga sätt att komma till rätta med spam-eländet. Ja, tanken var att om man en gång bestämt att vanliga grundlagar och rättssäkerhet inte gäller på internet (?) så kan man väl lika gärna tortera spammare i allmänpreventivt syfte. Jag tyckte själv att det var lite kul. Ingen annan? Nähä.

Och så måste jag ju nämna mitt dubbelinlägg om larmrapporter i kvällspressen. Öppet mål, jag vet, men förbannat kul att skriva. Inget är bättre än att hamna i ett raljant flow och låta sarkasmerna hagla. Missa inte att det finns en del 2!

Det var några som jag kom att tänkte på vid en snabb överblick. Om någon där ute bland alla mina trogna läsare (typ 2 personer) har någon annan favvo som jag har glömt, så säg till, det vore kul. Om inte annars kanske det ger mig motivation att fortsätta till 200-strecket.

Tack!

Om Sherlock Holmes

...och om sånt som står i tidningen.

Ett av mina favorituttryck på engelska språket är det underbart sarkastiska "No shit, Sherlock". Det passar så fantastiskt bra när någon säger någonting som redan är uppenbart för alla. "Smittskyddsinstitutet utreder smitta", som jag skrev om för några dagar sen, är en typisk tidningsrubrik som manar till användning av denna beska allusion på Sir Arthur Conan Doyles deckarhjälte. Den är emellertid ingenting mot det som står att läsa i varenda nätupplaga sedan i helgen. Håll i er, annars finns det risk att trilla av stolen:

SvD, Sydsvenskan och Aftonbladet har exakt samma rubrik. Snacka om årets kioskvältare. Hur kunde någon tro att det kunde dölja sig rasister i Sverigedemokraternas led? Undrar hur många väljare de tappar på det här...? Nej, nu är det nog kört för SD.

Om gårdagen

...nu blir det dagboksblogg! Här är en del av det som hände igår:

1. Jag skrev högskoleprovet för tredje gången i mitt liv, och kunde konstatera att jag inte hade koll på vad det innebär att "dra försorg om" något. "Ta hand om" är den bästa översättningen, vilket jag, till skillnad från 80% av de som svarade på samma fråga på DN.se, inte hade en aning om. En "spinndoktor" vet jag numera också vad det är, och att "meänkieli" är samma sak som tornedalsfinska gissade jag faktiskt rätt på.

Svenska läsförståelsen var lite lurigare än vanligt, på engelskan slank det också igenom ett par fel, men med bara ett fel vardera på matten (sista djävla frågan!) respektive diagrammen och kartorna, lyckades jag skrapa ihop till min högsta poäng hittills: 112 av 122 möjliga. Om normeringstabellen liknar den från tidigare år ska det betyda 2,0 med relativt god marginal, och det känns ju skönt ifall man skulle vilja plugga nån gång. Plus att det är en fet djävla ego-boost, förstås.

2. Stack hem till en kompis för att kolla matchen, och upptäckte att jag hade tagit fel på en timme angående avsparkstid. Det fick bli Robinson i stället, ett program som jag knappt sett någonsin men som visade sig vara ganska fängslande på sitt sätt. Hittills tycker jag Jarmo är klart tuffast, får se, kanske till och med tittar på något mer avsnitt så småningom. 

3. Earth Hour ledde till en mindre dispyt där jag stödde idén och min polare förfäktade motsatsen. resultatet blev bristfällig nedsläckning under cirka en halvtimme. Nåja, hemma i min egen lägenhet var det mörkt och tyst, så man kan väl säga att jag fick som jag ville i alla fall.

4. Sen blev det 90 minuters diskusson om Lagerbäcks vara eller icke vara, med Sveriges bortakval mot Portugal som kuliss. Våra åsikter om laguttagningen är inget utöver det vanliga: man kan säga att vi är försiktigt skeptiska till Anders Svensson och Micke Nilssons platser i startelvan, och att vi misstänker att Henke numera har lite för mycket innebandy i kroppen.

Well, well, i slutändan tar de poäng borta mot starkaste motståndet i gruppen, och det är vad som räknas. Jag ger mg fan på att Lagerbäck/Andersson kommer att stå där i Sydafrika i juni nästa år och se Blågult bita i gräset i ännu en åttondelsfinal, men med ett gruppspel bakom sig där nya hjältar fötts. Och Anders, Micke och Henke lär vara med då också.



Vilket påstående speglar bäst bloggarens inställning till Lars Lagerbäck?

A. Han borde kläs i tjära och fjäder och släpas efter en lastbil runt, runt i Kungsträdgården.

B. Han borde tilldelas ett särskilt instiftat Nobelpris för sina gigantiska insatser för svensk fotboll och väljas till ny kung vid Mora stenar med ett årligt apanage motsvarande de sammanlagda kostnaderna för sjukvården.

C. Hans sätt att ta ut laget för tankarna till en mycket åldrad blind orangutangs tafatta försöka att trä i en sytråd med enbart tårna till hjälp.

D. Samtliga ovanstående alternativ.

(Just det: tur att man inte skrev provet på Södra Latin den här gången!)

Om möss och människor

...dags för lite nya vetenskapliga rön!

Scientific Blogging samlar en hel del intressanta artiklar under samma domäntak - så många att jag vid det här laget har cirka 200 inlägg därifrån som ligger övergivna i min RSS-läsare. Bläddrade lite bland de senaste och stötte på A Biochemical Pathway For 'Unlearning' Fear?, en sammanfattning av en studie som publicerats i Journal of Neuroscience.

Studien, som genomfördes på möss,  syftade till att undersöka hur de neurokemiska processer som ligger till grund för inlärning kan sättas i samband med utvecklandet av fobier och posttraumatiskt stressyndrom, och resultaten är ganska fascinerande. I korthet:

Den stora grejen med fobier och därmed besläktade tillstånd är som bekant svårigheterna med att lära om: har hjärnan en gång lärt sig att tolka vissa stimuli som yttre hot och reagera med fruktan, kan det vara lurigt att bryta förbannelsen och få nervsystemet att bete sig annorlunda. Här kommer våra gnagarvänner in i bilden.

I de försök som genomfördes fick mössen lära sig att associera en ljudsignal med en elchock, och man behöver inte vara professor för att begripa att mössen fortsatte att reagera negativt på ljudsignalen även efter det att man slutat upp med elstötarna. Det festliga är att man hos en del av mössen hade plockat bort generna som styr en av receptorerna för signalsubstansen glutamat, en neurotransmitter som visat sig ha stor betydelse vid inlärning. Och nog sjutton visade det sig att de möss som saknade denna gen fortsatte att uppvisa starka negativa reaktioner betydligt längre tid efter det att man slutat med elchockerna jämfört med de hos vilka genen var intakt.

Vidare gjordes en parallell studie där man jämförde förmågan att lära sig hitta i en labyrint mellan de två grupperna. Mössen med inhiberad receptorgen hade det lite knivigare än sina släktingar att få in i sina huvuden hur man hittade rätt i labyrinten, men även dessa lyckades relativt väl trots allt. Den stora svårigheten kom när man bytte plats på målet i labyrinten. Då stod det nämligen klart att mössen med inhiberad receptor fick ett litet helsicke att anpassa sig till det nya förhållandet - till skillnad från sina högst normala kusiner fortsatte de att springa samma gamla invanda väg gång på gång, trots att målet flyttats.

Fascinerande tycker jag. Blir spännande att se om det här på sikt kommer att leda fram till nya sätt att behandla fobier.  Ciao!

Om smittskyddsinstitutet

...och vad de egentligen sysslar med därborta.

Man lär sig så mycket av att läsa tidningar. Här är en av SvD:s mer informativa rubriksättningar på länge:

Jag som trodde att de utredde felaktigt dömda straffar i handboll. 

Annars är det så klart till Nyhetstorken man går för att hitta de bästa rubrikerna. Den här tyckte jag var väldigt rolig.

Om fejjan och lite om fotboll

...och om lagen om alla måndagars djävlighet, typ.

"Djävla måndag" säger man, men det enda riktigt djävliga med måndagen är själva måndagskvällen. Man är ju så in i den lede trött att det inte går att ta sig för något annat än att ta en promenad för att syresätta hjärnan såpass att man orkar diska undan det värsta efter helgen innan man stupar i säng före tio och önskar att kalendern ska hoppa över fyra dagar av bara farten.

Det var det, så, nu är jag mig själv igen. Har det hänt nåt i världen idag som jag känner för att säga nåt om?

Jo, just det, 3 saker om vårt älskade Fejjan:

1. Ett oändligt antal människor har gått med i en protestgrupp mot att Facebook ska bli betalsajt. Man undrar om samma personer går med i grupper som "Nej till dödstraff för felparkering" och "Stoppa uppodlingen av Saturnus".

2. Det är ganska kul att söka på "Josef Fritzl" bland Facebook-grupperna. Det finns uppenbarligen ett stort behov för många att gå med i en Facebook-grupp för att en gång för alla tala om för världen att "nej, det är inte ok att föda upp sina döttrar som djur i en mörk källare och dessutom skaffa barn med dem". Duh?

3. Det här med Earth Hour på lördag har blivit en stor grej, inte minst som Facebook-grupp. Jag tänker vara med, på villkor att det bara är lamporna som ska släckas ner. Kl 20:45, en kvart efter att Earth Hour inletts, är det nämligen avspark i VM-kvalmatchen mellan Portugal och Sverige. Glöm att jag missar den. 

Om själva bloggen (igen)

In klockan 14:30 en lördag med akuta besvär. Det är fråga om liv eller död den här gången, inte en sekund finns att förlora. "Vi kan omöjligt hjälpa dig förrän om en halvtimme", är beskedet man får. En halvtimme! Då kan det redan vara försent! Jag kan omöjligt vänta en halvtimme!

Det hela slutar med att jag bokar in en tid på tisdag kväll i stället. Nu får jag vara långhårig hela helgen. Raggadish.

Hej igen. Jag lovade att återkomma när Stockholm tinat, och det har det gjort. Hade hoppats att lördagen skulle bjuda på sånt där riktigt fint vårväder som annars bara infinner sig när man måste sitta inne och jobba; i stället möttes man vid porten av småblåsigt och halvmulet kortpromenadsväder. Nåja, det knäcker vintern i alla fall.

Nånstans läste jag att man som bloggare aldrig ska be om ursäkt för att man inte skrivit på länge. Det är nämligen bloggarens motsvarighet till "jag är ingen talare, men...", och ska unvikas till varje pris. Nej, man ska vara kort och koncis och skriva om ett ämne man brinner för, då blir ens blogg bra, säger de som vet. 

Därmed kan man konstatera att det jag slänger ur mig genom mitt lilla titthål ut mot cyberrymden inte är något annat än en riktig skitblogg, efter som jag varken är kort eller koncis eller skriver om något särdeles intressant, och härvidlag vill jag passa på att be om ursäkt för att jag gör det alldeles för sällan.

Detta är för övrig mitt 94:e inlägg sedan debuten i maj förra året, så jag ska nog hinna upp i hundra på ett år i alla fall. Det hundrade inlägget ska också bli ett svamlande sammelsurium om hur lite jag bloggar, tänkte jag.

Frid, handlarn, frid!